Åse & Isabelle, förlåt! ♥
Jag vet hur extremt dåligt uppträdande jag haft mot er nu de tre senaste dagarna!
Jag har skrivit inlägg på min blogg som jag ens inte fattar varför jag skrev. De är klart att jag varit argn på er men, de ska man väl vara någon gång antar jag. Men jag fattar verkligen inte varför allt detta kom ut på er, ni som är de bästa man kan ha. Hur kan jag?
Åse, du och jag pratadeb ut i fredags..så du vet hur jag känner. Men lika bra jag tar upp de igen så får även Isabelle veta.
Efter tisdags då jag pratat med min eplepsidläkare så mådde jag inte alls bra.
Jag har haft de i snart 1,5 år. De har gått snabbt och jag hade verkligen börjat acepterat att jag faktiskt har en sjukdom fast jag ändå är en helt normal person.
Men detta sabbades totalt i tisdags. När jag senast fick ett anfall vilket var runt september där någon gång, de var värre en vad de andra varit. Att jag hade fått 25 mg stensolid i stället för 5 mg att jag fick liga med sladdar runt bröstet för att kolla om jag andades viliket jag slutade göra i vissa tillfällen. De var en hemsk händelse som inte alls var lätt att aceptera. De var jobbigt med tanke på att ja inte fått de på ett tag. Varje dag sitter jag och funderar på allt som skett och varför just mig?
Jag fattar inte varför allt detta gick ut över er?¨
Jo, jag var dock lite småirreterad på er två. Kändes i vissa tillfällen att jag räckte till i andra han osv. Antagligen vet ni hur jag kände om ni läste min blogg tidiagre i veckan. Jag tar tillbaka de mesta jag skrev.
De är ni som stöttat mig, hjälpt mig i de svåra situationerna.
Åse..alla brev, sms & allt du gjort för mig. Hur ska jag tacka dig för allt. Man blir rörd varje gång & man får aldrig fram de med ord hur underbar du är. Du var med första gången och du kommer vara med sista gången.
Jag älskar dig!
Isabelle..du är en solstråle. Förgyllar min dag. Med andra ord du är också underbar.
Du har stöttat mig hjälpt mig med allt!
Med er två hade jag med andra ord inte varit här idag. Vad skulle jag göra utan er egentligen?
Ni är fantastiska & jag hoppas att jag aldrig ska göra såhär igen. Men jag hoppas ni förstår hur jag menar och hur jag känt mig. De är inte så lätt som man tror, inte alls!
Isabelle & Åse vad hade jag varit utan er?
Eran Tovsson
♥
bara för er skull så får ni väll se denna underbara & pinsamma film
Jag har skrivit inlägg på min blogg som jag ens inte fattar varför jag skrev. De är klart att jag varit argn på er men, de ska man väl vara någon gång antar jag. Men jag fattar verkligen inte varför allt detta kom ut på er, ni som är de bästa man kan ha. Hur kan jag?
Åse, du och jag pratadeb ut i fredags..så du vet hur jag känner. Men lika bra jag tar upp de igen så får även Isabelle veta.
Efter tisdags då jag pratat med min eplepsidläkare så mådde jag inte alls bra.
Jag har haft de i snart 1,5 år. De har gått snabbt och jag hade verkligen börjat acepterat att jag faktiskt har en sjukdom fast jag ändå är en helt normal person.
Men detta sabbades totalt i tisdags. När jag senast fick ett anfall vilket var runt september där någon gång, de var värre en vad de andra varit. Att jag hade fått 25 mg stensolid i stället för 5 mg att jag fick liga med sladdar runt bröstet för att kolla om jag andades viliket jag slutade göra i vissa tillfällen. De var en hemsk händelse som inte alls var lätt att aceptera. De var jobbigt med tanke på att ja inte fått de på ett tag. Varje dag sitter jag och funderar på allt som skett och varför just mig?
Jag fattar inte varför allt detta gick ut över er?¨
Jo, jag var dock lite småirreterad på er två. Kändes i vissa tillfällen att jag räckte till i andra han osv. Antagligen vet ni hur jag kände om ni läste min blogg tidiagre i veckan. Jag tar tillbaka de mesta jag skrev.
De är ni som stöttat mig, hjälpt mig i de svåra situationerna.
Åse..alla brev, sms & allt du gjort för mig. Hur ska jag tacka dig för allt. Man blir rörd varje gång & man får aldrig fram de med ord hur underbar du är. Du var med första gången och du kommer vara med sista gången.
Jag älskar dig!
Isabelle..du är en solstråle. Förgyllar min dag. Med andra ord du är också underbar.
Du har stöttat mig hjälpt mig med allt!
Med er två hade jag med andra ord inte varit här idag. Vad skulle jag göra utan er egentligen?
Ni är fantastiska & jag hoppas att jag aldrig ska göra såhär igen. Men jag hoppas ni förstår hur jag menar och hur jag känt mig. De är inte så lätt som man tror, inte alls!
Isabelle & Åse vad hade jag varit utan er?
Eran Tovsson
♥
bara för er skull så får ni väll se denna underbara & pinsamma film
Kommentarer
Trackback
